fun light love
en reklam ber mig sprida kärlek.
hej jag älskar dig
märks inte?
...gav dig ju
ett glas saft.
-ett glas kärlek.
saft saft saft
rolig lätt kärlek.
klunk
slut.
en and i en sjö nära en en en en sommar
en dröm
trötta fåglar
änglar och basebollträ.
mellan näsan och ögonen.
en älskad upphittad
på bänken.
fönstret analyserar varje rörelse
en jobbig iakttagelse.
får mig gå.
här försöker man ta seriösa spegelbilder på sig själv :(
eheh en pyss 00:29
min pälski
mmm
världens finaste.
ska sova nu
helt alene
jag älskar
älskar
älskar
dig.
i sad sir
stunden visslar
som hunden
följer jag.
känslan tvingar
tvingar
mig vara
ensam
den virar sig omkring mig
drar åt
mumien
tysta
jag.
ät glass i öken
var tvungen att lägg upp fyra bilder.
även fast bara 3/4 är okej.
fortfarande det här med spegeln..
problematiskt.
jag luktar som jacob
förstår inte riktigt varför.
det gör mig ju inget lixxx.
idag kom hem britt fram till mig
"do you know the closest way to swesteembålaaget?"
vafan sa han.
sen förklarade jag var systembolaget låg
på en engelska som först lät som mormors.
habbla habbla mandelssssmassa
tänkte sova nu
men det låg en sprucken spegel där
knigth
på en liten parkering
i en ännu mindre stad
hej
dagens outfit
(uttalas på läspande östgötska)
mitt i
jag lyssnar alltid
på dig
övertyga mig
ta mig härifrån
jag behöver inte
denna luft
jag behöver den som du lever
sånt jag inte kan greppa
kom hit
övertyga
åk
jag är tärnan
vid ditt släp
samma
samma
för dig.
på den där sidan av 2009
en smäll.
mina händer.
min första riktiga kärlek.
(ingen blogg där jag skiver stunder som dessa)
ja förstår inte så mycket just nu.
kan vänta, väntan gör allt större.
nu kokar vi korv efter att hugo gjort oss
besvikna.
tänker på min lilla ester.
leo.
för trött och messed up girl för sen på måndagsnatten
det slår men det hörs inte
du säger ord men det känns inte
jag är dummare än jag själv trodde
gud gav mig fel ögon
det förändrade allt och inget
det gnager som pälsänglarna på mina kläder
det är därför jag alltid har hål i dom.
jag bara slänger allt på golvet.
tittar och tänker "där ligger som bra, åh vad fint"
så kommer änglarna och gör det de alltid gör.
sen står jag där. jävla puckad.
ett konstigt, frustrerat lugn brusar i mig
som efter varje gång hon sa att det aldrig skulle hända igen
varje gång hon lovade.
som efter jag insåg att han aldrig skulle älska mig trots allt.
det såg bara bra ut att. det var allt det någonsin handlade om.
som efter den gången jag fick växa upp på ett badrumsgolv.
för femton, tio år sedan brukade jag rulla ihop hugge till en kudde
lägga min under våningsängen och gråta till jag somnade när jag kände så.
konstigt vilken tröst han gav mig. hugge.
nu hatar jag någon som aldrig gjort mig något.
och dig. fan.
men jag är bra på att låtsas.
gör alltid det av någon konstig anledning.
att det inte rör mig
att det aldrig ens kändes
att du är dum som tror något annat
det behövs inte disskuteras.
den enda jag pratat med var en tjej med fett rött hår
hon hade rosa katter i öronen och sjalar på huvudet
när håkan sjunger om det fulaste flickan i världen
då tänker jag på henne.
jag kan inte mer än så
önskar jag kunde vara annat
jag jämför er och han hade aldrig
å andra sidan hade du aldrig
asfalten är för mjuk mot den bleka huden
den blir prickig och jag önskar igen
att jag vore tre år äldre
jag slutar tänka
önska prata skriva
mörkret slutar skina
i en öronproppstystnad
en sån tystnad som alltid upplever
sig själv som vacker.
du säger ord men det känns inte
jag är dummare än jag själv trodde
gud gav mig fel ögon
det förändrade allt och inget
det gnager som pälsänglarna på mina kläder
det är därför jag alltid har hål i dom.
jag bara slänger allt på golvet.
tittar och tänker "där ligger som bra, åh vad fint"
så kommer änglarna och gör det de alltid gör.
sen står jag där. jävla puckad.
ett konstigt, frustrerat lugn brusar i mig
som efter varje gång hon sa att det aldrig skulle hända igen
varje gång hon lovade.
som efter jag insåg att han aldrig skulle älska mig trots allt.
det såg bara bra ut att. det var allt det någonsin handlade om.
som efter den gången jag fick växa upp på ett badrumsgolv.
för femton, tio år sedan brukade jag rulla ihop hugge till en kudde
lägga min under våningsängen och gråta till jag somnade när jag kände så.
konstigt vilken tröst han gav mig. hugge.
nu hatar jag någon som aldrig gjort mig något.
och dig. fan.
men jag är bra på att låtsas.
gör alltid det av någon konstig anledning.
att det inte rör mig
att det aldrig ens kändes
att du är dum som tror något annat
det behövs inte disskuteras.
den enda jag pratat med var en tjej med fett rött hår
hon hade rosa katter i öronen och sjalar på huvudet
när håkan sjunger om det fulaste flickan i världen
då tänker jag på henne.
jag kan inte mer än så
önskar jag kunde vara annat
jag jämför er och han hade aldrig
å andra sidan hade du aldrig
asfalten är för mjuk mot den bleka huden
den blir prickig och jag önskar igen
att jag vore tre år äldre
jag slutar tänka
önska prata skriva
mörkret slutar skina
i en öronproppstystnad
en sån tystnad som alltid upplever
sig själv som vacker.
