och det sa jag också

jag knöt inga nävar, inte heller du.
jag menade inte ens att låta brinnade.
det bara blev så.
för
du var alltid avgörande
i allt jag hade för mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0